It's like a drug to me

Kan man vara beroende av hästar? Alltså inte, älska hästar, vilja vara med dom och sakna, utan verkligen vara beroende? drabbas psykiskt och fysiskt av abstinensen i hästars frånvaro. Går det, är jag helt klart en hästoman. Eller kanske egentligen mer Bountyman.

Helt galet vad min kropp inte fungerar om jag inte får åka till stallet. I dag var ett praktexemplar på det. Åkte till stallet ganska sent, då mamma ville få vara ute i trädgården medans det var ljust. Hela dagen gick jag runt rastlös, men oförmögen att ta mig i kragen och verkligen göra något. slö städade på rummet mest, grinig och kände mig lite sjuk. Men när det blev dags att byta om för att åka till stallet, försvann sjuk-kännslan i kroppen, och väl i stallet var allt på topp. Träning i korallen som gick 1000 gånger över förväntan gav en underbar känsla, som håller sig kvar hela kvällen. Sitter här och snortar framgång. Underbart! För hästar, det är som en drog för mig, mitt personliga variant av heroin. ;)