[Värdelös bild på det bästa]
Känner mig fortfarande naken, öppen och smärtsamt bar. men det är ganska fantastisk hur lätt vissa människor får en dit. Röster skär in i det inre, trotts att det nu är via högtalare, och inte hans direkta röst som gör det. Ändå tränger tonerna och orden in och berör. Det värker inom mig, och ibland är det så starka känslor som rotar sig att jag nästan inte står ut. Ändå kan jag inget annat än älska det, och le när jag tänker på det. Går fortfarande i den skyddande bubblan som avskärmar mig från omgivningen. Så då gör det inget att han får mig att öppna mig som en bok. Det här är verkligen något som berör
söndag 3 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar