Anyways. Millegarn
e-veckorna var så klart bra. Annat än vad jag förväntant mig, men värda. Gav mig perspektiv på vad jag inte vill göra och uppnå med med min hästhållning, och nu har jag lite nya vägar att trampa på :)Ibland undrar jag förövrigt, varför jag håller på med hästar alls. Lördag morgon när klockan är satt på 6, för att släppa ut hästarna, i snöstorm, när man är sen till en träning och tar in en nyrullad, lerdrypande häst. Eller, när man varit borta 3 dagar, saknar sina hästar så man dör, kommer ner i hagen och blir mött av ett par sura miner. Great! Jag umgås med varelser lika socialt utvecklade som ett gäng 13 åriga tjejer.
Men sen finns det även de tillfällena, då jag undrar varför jag inte bor hos hästarna. I kväll var en sån stund. Gick ner till hästarna nu vid 21 tiden för att kolla till dom en gång när jag ändå var ute och gick lite. Slutade med att vi ännu en gång stod i en härlig hög och umgicks. Jätte härligt att få vara så accepterad att det bara är att kliva in i deras kli-stund och vara med. Kanske inte alltid jätte uppskattat när de vänligt kommer och sätter tänderna i ens axlar för att gnugga bort lite klåda från myggbetten, men man vet iaf att det för dom, är hur man behandlar en i flocken. För bara något år sen hade de dragit sig undan, och fortsatt utan mig.
har under dessa stunder vi har ibland, upptäckt att om jag av någon anledning slutar klia på Bounty, kommer hon och vänder rumpan mot mig, och trycker sig mot mig. I början blev jag irriterad, skickade iväg henne då jag såg detta som ett sätt för henne att hävda sig, och testa om jag fortfarande bestämde. Men reaktionen jag fick, var inte den jag väntat mig. I vanliga fall, när hon i en dominant sinnesstämning blir tillsagd, blir hon sur, viftar på svansen och lomar iväg, eller försöker ännu en gång, för att försäkra sig om att jag menade allvar. Nu blev hon bara. Putt. Ja putt är ett bra ord att beskriva det, hon blir inte, sur sur, som den barnrumpa hon är, utan mer, irriterad över att jag inte förstod. Det tog ett par gånger innan jag fattade vad hon ville. Jag skulle fortsätta klia! Så, nästa gång lät jag bli att flytta på mig, och kliade henne på insidan av bakbenen som hon brukar älska, och visst var det det hon ville! Mammas lilla prinsessa var glad igen!
Haha. Borde döpa om min blogg, till, jag vet inte. Klaras häst-blogg? Tycker alla inlägg handlar om hästar, men dom är ju så spännande!
Och för att fortsätta på den banan jag var inne på, måste jag ju även inflicka med att de dagliga promenaderna för henne måste återupptas, fy fan vilken mage D:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar