Fobier

Har jag någonsin sagt att jag har telefonskräck? kanske inte, men det har jag, sjuklig. Tar emot att ens ringa mamma, eller Johan. Fy! Sen är jag livrädd för malar, nu vet, stora bruna ludna nattfjäriar. Finns det en sån i mitt rum (vilket de ofta gör under sommaren) går jag inte in förens det är 100% säkert att den utrymt lokalen.. Fy 17 vad dom är äckliga! eller människor utklädda till saker med masker på sig, så, oberäkneligt. Och oberäkneligt är ju något alla dessa tre fobier för mig har gemensamt.
I telefon, vet man aldrig 100 hur personen reagerar, man hör ju bara rösten, och det är lätt att både misstolka och ljuga då.
Man vet aldrig när den lilla satans nattfjärilen kommer och dunsar in med sitt ludna tryna i fejset på mig, fladder fladder?
Och så folk i mask, man vet ju inte om det är en psykiskt sjuk massmördare, pedofil eller bara, en nära kompis, creapy.

Nej jag gillar saker som är lätta att beräkna, typ, en häst :O Gärna min dessutom :) Man vet ofta, att, gör jag så här, får jag det gensvaret, låter jag bli, kommer detta att hända, så skönt! Jag vet tex. att sätter jag Bounty framför en bom, ja då försöker hon göra allt, utom att ta sig över, när inget funkar, ja då hoppas det, stort. och då man vet vad som kommer hända, är det lätt att vara steget föra, och vara beredd. Visst, går det inte att lite till 100 på en häst heller, inte ens Gamla 28 åriga Hannibal jag tror mig kunna utan och innan, men det hindrar inte honom från att bjuda mig på en luft tur emellanåt.

Och nu när vi är där, o pratar hästar, då det ofta är dit jag kommer i min blogg, måste jag ju bara säga det att måndagen den 20, avfärd mot Blekinges vackra landskap, och Millegarne för 2 veckors jobb som, ja, stallflicka, eller vad heter det? Tidiga mornar, mycket ridning och förhoppningsvis bra väder och trevliga människor. Jag gillar tanken! även om det skrämmer mig, jag vet ju inte vad jag har att förvänta mig helt, det är ju lite oberäkneligt.

Något annat oberäkneligt, var att komma hem från stan och hitta mammas, lite klumpiga, kortbenta häst på fel sida av staketet. Helt omöjligt för honom att krypa under eller emellan, då han är på tok för stor, och har för mycket respekt för elstängsel. Att han brakat ut i ren skräck är inte troligt, han är högst i rang och de andra två hästarna var ju kvar på rätt sida. Tog inte lång stund för oss att fatta, att egenskapen han lärde sig i början av sommaren på vårat provisoriska, el-lösa och låga staket, nu hade kommit till nytta i den riktiga sommarhagen. Taxera, och hoppa över näst intill osynlig vit eltråd på en höjd av 110-120? Ja, för att vara Orient blir man faktiskt helt klart Imponerad av honom. Så vi fick flytta hästarna, och flyttade de alla tre till äppelhagen. där blev det som vanligt livat!
Sen fick vi gå runt och höja staketet med en tredje tråd, nu högst uppe på toppen av stolparna, rarw, akta för hingstarna!
Sen var det dags för Johan att ställa upp som modell, vilket han gärna gjorde, tills han insåg vad han skulle göra. Ställa sig utan tröja i åkern, utan mig, och dessutom sminkad! Jag vet varför killar inte sminkar sig. de är helk klart för mesiga. Men han är ganska bra ändå, jag jag älskar honom ganska mycket, ändå. Kram Klara